grey as a rock

En gång i månaden (som mån ga andra av det kvinnliga könet säkert upplever) så blir jag en total nedbruten bitch. Jag känner mig fruktansvärt ensam och utelämnad, jag är riktigt bitchig mot min famlij och jag håller mig helst för mig själv. Jag blir tråkig och grå. Jag skulle bara vilja att man kunde skippa det och slippa känna sig svag och otillräcklig för allt omkring sig. Även om jag är väl medveten om detta så orkar jag inte bry mig, jag orkar inte anstränga mig att vara glad..

Shit, detta är nog det mest deprimerande inlägget jag skrivit. Men jag känner inte för att skriva. Men för att bara skriva lite som hänt det senaste..
Idag tittade jag klart på säsong fyra av One tree hill, vi åt årets första grillade mat och jag funderar starkt på att gå ut och springa.. Solen sken förut innan den gick ner och himlen var blå. Så skönt. Iallafall det kan få mig att må bättre. I fredags sov sanna här, mysigt. Även om vi inte fick skrivit ansökan till festivaljobb. Imorgon börjar en ny arbetsvecka.


The line it is drawn
The curse it is cast
The slow one now
Will later be fast
As the present now
Will later be past
The order is
Rapidly fadin'.
And the first one now
Will later be last
For the times they are a-changin'.

~ Bob Dylan






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0