The way I are

Idag har varit en sådan dag som inte är speciell över huvud taget. Trist. Min rast gick till att så och prata med en elevs personliga assist. Han har ett mycket lugnare jobb än jag kan jag ju meddela. När vi stod och pratade hade hans elev sovtimma. Om man ändå hade det. Man kunde bara gå och lägga sig en timma inne i ett vilo rum mitt på dagen, hade ju inte varit helt fel.

Tiden går så fort, det är redan höst och torsdag på veckan som precis börjat. Tiden riktigt flyger förbi. Kändes som inte allt för längesen som man skulle gå in i klassrummet och möta alla nya klasskompisar i en av Hulebäcks salar. Att ha en massa kompisar som man enbart har i skolan. Att komma bort ifrån partille, sävedalen. Men man har verkligen utvecklats och utan alla dessa gupp i mitt liv skulle kanske jag inte vara den Emelie Tellström jag är idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0